En partner för livet?

Det jag tror att de flesta hoppas på när man ger sig in i ett förhållande, är en partner för livet. Såklart så är det inte så för alla. Det finns vissa som tycker om att variera mellan partner och till och med kön. Dessa människor känner sig kvävda i ett förhållande som varar för länge och till deras fasa börjar gå över till något ”seriöst”. Då mår de bättre av att gå från partner till partner där de känner att de har kontroll över vad som händer. Dock tror jag att det finns fler människor som tror på ( eller i alla fall vill tro på ) ”lyckliga i alla sina dagar”.

Vad ska man gå efter när man väljer sin partner? Utseende, inre egenskaper eller en mix av båda? Jag tror på det sistnämnda. Självklart är utseende kanske inte den viktigaste faktorn, men inse, vi lever på 2000-talet och tyvärr är vi väldigt utseendefixerade. Vi bryr oss om hur vi ser ut mer än andra viktiga saker. Vi låter vårt utseende gå till överdrift. Varje dag bombarderas vi med annonser, artiklar och meddelanden om hur vi kan bättra på vårt utseende eller ”look” som de säger. Det är allt från nya hårprodukter, smink och parfymer som får dig att bli oemotståndlig. Men frågan är, funkar dessa saker? Det är ingen tvekan om att hela denna mediavärld påverkar oss, men påverkar det så pass mycket att vi väljer partner efter det?

Jag, personligen, faller först och främst för utseendet, vilket jag inte tror att jag är ensam om. Det är ju trots allt det första vi ser. Jag bör berätta att jag är en snart 18-årig tjej som är heterosexuell så jag kommer att endast ge mina åsikter om killar, eller snarare Killen, min drömprins.

Jag tror att alla som läser detta någon gång har vart med om följande scenario: Man går på stan och ser en snygg kille/tjej och hjärnan sätter igång och jobbar för fullt. Man föreställer sig hur denne personen är och helt plötsligt vet man inte om att man går på stan, utan man sitter i soffan en lördagskväll med denne person och har det mysigt, och man återkommer inte till verkligheten fören man känner den brinnande smärtan i pannan och ser lyktstolpen i en suddig kontur. Visst, nu kanske jag överdrev en aning, men ni fattar poängen.

Inre egenskaperna hos en partner kan betyda väldigt mycket, eller väldigt lite beroende på vem man frågar. Jag skulle tro att de flesta bryr sig om hur partnern är till sättet. Såklart väljer man inte en person man tycker är elak, det vore ju bara idiotiskt. Jag skulle heller inte välja en person som är hur snäll som helst för det skulle kännas falskt på något sätt. Sen tror jag inte heller att en person kan vara så himla snäll hela tiden, utan någon gång kommer man att märka att personen inte var som man trodde, när gränser måste sättas. Är man tillsammans med en väldigt snäll person är det lätt för dig att bli den som domderar över denne. Då kommer personen känna sig underlägsen och det kan inte sluta bra.

Dessa egenskaper ser jag gärna hos en framtida livspartner: Snäll, omtänksam, lojal och trygg med sig själv. Jag tror inte att jag på något sätt behöver förklara någon av de så jag fortsätter: Rolig, spontan, stöttande och givmild. Dessa är alla inre egenskaper så jag satte de först så ni vet vad jag värderar först. Yttre egenskaper som styr mitt val rätt mycket är: Hyfsat smal, fint leende, snygg frisyr och vältränad kropp. Klädstilen tycker jag även är rätt viktig. Jag skulle nog inte kunna vara tillsammans med någon jag tyckte hade fula kläder. Det skulle vara i stort allt jag skulle kunna tänka på. ”Åhh, vilka fula byxor!”

I en artikel jag läst sa kvinnor i olika åldrar att de hellre ville han en mesig man istället för en macho en. Hur kommer det sig? De säger att de värderar en man som kan ta hand om familjen mer än en man som satsar på sin egen karriär. Man vill ha en man som är familjeinriktad och redo att ta på sig lika mycket ansvar för barnen som kvinnan. Men nu är jag lite ung för att kanske leta efter en man som skulle ta hand om våra framtida barn. Det är ju ett tag kvar innan jag behöver ta tag i sådant, innan dess vill jag leva livet. Därför vill jag ha en kille som ligger på samma nivå som jag, som vill resa med mig och bara ha det bra. Leva livet helt enkelt!

För er som inte har någon tankekarta över din framtida partner, du ska vara stolt! Du har inga fördomar och anpassar dig efter den du till slut hamnar med. Så borde fler vara tycker jag. Jag hoppas att det i alla fall finns några där ute som tar åt sig, som känner så.

Jag vill avsluta med att säga att jag tror att det inte bara finns en person för alla. Jag tror inte heller på ett perfekt förhållande. Inget förhållande kan vara felfritt. Kalla mig pessimist om du vill, jag kallar mig realistiskt. Jag tror i alla fall på kärleken.


                                                                                                                                                           xoxo