undersängen

Vänner. Friends. Amigos. Eller varför inte polare, kompisar eller något i stil med kompanjoner? Vad kallar du dina för?  

Jag kallar mina nära för Vänner, de som är lite längre bort för Kompisar och de jag knappt känner, vid deras namn. Så enkelt är det!

Vänner kommer i olika storlekar, färger och till och med former. Men hur vet man att någon är ens riktiga vän? Hur vet man att ens ”vän” inte går bakom ryggen på en? Om du inte litar på din vän, så är det ingen vän. Då skulle jag kalla person i fråga för dess namn, kanske möjligtvis Kompis. Men, det är ju jag…

Jag har en skara vänner som jag bryr mig jättemycket om och verkligen älskar. Mina vänner är så otroligt viktiga för mig. Jag vet att alla säger så, men jag tror också det är så för de flesta. Ingen skulle klara sig helt ensam. Det har tillkommit en ny person i mitt liv för ca ett halvår sedan. Vi har blivit väldigt bra kompisar och vi umgås ofta. För ofta tycker vissa, men jag håller inte med. Hur kan man få nog av en person som gör en lycklig? Vet ni varför vissa tycker att vi inte kan vara vänner? Eller åtminstone så nära vänner. Jo, för att min vän är en kille. Jag tycker att det är helt sjuuukt att man inte kan få vara vän med vem man vill. Om jag skulle få en ny vän och det skulle vara en tjej, skulle ingen reagera. Det är något som jag verkligen hatar. Vi tränar tillsammans också och på gymmet tror folk tydligen att vi är tillsammans. Varför? Vi beter oss som vanliga vänner och inget tyder på att vi skulle vara ett ”par”. Skulle dock jag komma med en tjejkompis och vi skulle stå och kladda på varandra skulle folk tro att vi drev. Varför?! Jag skulle lika gärna kunna vara lesbiskt, det vet dom inget om.

Ända sedan jag såg mitt allra första Vänner-avsnitt på tv har jag älskat det. Jag har alla säsonger och nöter de verkligen. Jag kan replikerna utantill och är verkligen vad man kan kalla en nörd när det kommer till Vänner. Jag är rätt avundsjuk på livet de lever, vännerna alltså. De bor i New York (min drömstad) och de är så nära varandra att de praktiskt taget bor ihop allesammans. De har högst 5 minuter till varandra och de umgås varje dag. Skulle man kunna ha detta liv här i Sverige på samma sätt? Kan man ha det någonstans eller är det bara en bild de målar upp så att det ska kännas mysigt? Svårt att säga. Jag tror att det finns folk som lever så, fast inte i Sverige. Men jag tror inte heller att det har så mycket annat för sig. Ingen karriärdåre skulle ju sitta på ett café någonstans och smutta på en cappuccino klockan ett på en onsdag.

Karriärdåre. Vilket ord. Hitta jag nyss på det eller finns det på riktigt, för datorn reagerade inte att det inte skulle ha funnits? Soo, det gör nog det. Smartis. Jag känner en karriärdåre. Karriärdåren är bara 19 år och har flyttat till ett annat land för att jobba. Eller ”tjäna pengar” som han säger. Det är tråkigt. Och sorgligt, att man går och blir kär i någon som flyr landet. Jag är lite småledsen just nu för min karriärdåre åkte tillbaka till Norge idag. Ush och fy och blä. Om en månad får jag träffa han igen.

När jag går ut trean på gymnasiet så ska jag flytta till New York. Åtminstone ett år. Jag ska vara Au pair. Men jag tänker… Om jag skulle ha någon pojkvän, skulle jag åka då? Skulle jag offra vad som skulle kunna vara min framtida man, för att få uppleva min dröm? Jag vet faktiskt inte. Jag är en person som är kär i kärleken kan man säga. Men jag tror inte att jag vet hur jag skulle göra. Vi får se om jag kommer behöva ställas inför detta dilemma. Hur skulle du göra?


                                                                                                                                                      xoxo